Här nedan kommer del III. Det första avsnittet finns här, och det andra här:
Ännu en gång
talar Jesus om för dem att de för en kort tid inte kommer att se Honom, men
att de efter en kort tid kommer att se Honom igen. Detta får lärjungarna att fråga
sinsemellan: ”Vad menar han med att säga till oss:
En kort tid och ni ser mig inte längre, och ännu en kort tid och ni kommer att
se mig, och med att säga: Jag går till Fadern?” De frågade: ”Vad
menar han med att tala om en kort tid? Vi förstår inte vad han säger.”
Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: ”Ni
frågar varandra om det som jag sade: En kort tid och ni ser mig inte, och ännu
en kort tid och ni kommer att se mig. Amen, amen säger jag er: Ni kommer att
gråta och jämra er, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er
sorg skall vändas i glädje. När en kvinna föder barn har hon svåra smärtor, ty
hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, kommer hon inte längre
ihåg sin smärta i glädjen över att en människa blivit född till världen. Nu är
ni också bedrövade, men jag skall se er igen, och då skall era hjärtan glädja
sig, och ingen skall ta er glädje ifrån er. Den dagen kommer ni inte att fråga
mig om något.” Jesus verkar mena att det Han skall göra i sin död och uppståndelse
liknar en kvinnas födande av ett barn, ett ”pånyttfödande”. Kan det vara så att
Jesus liknar sin korsfästelsedöd vid smärtan att föda barn, men att när barnet
väl är fött, uppståndelsen, blir det stor glädje?[1]
Här måste vi
stanna till lite och fundera över vad det är Jesus säger. Tidigare har Jesus
mött farisén Nikodemus.[2]
Under deras diskussion sade Jesus till Nikodemus: ”Amen,
amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Notera vad det är Jesus säger: man måste först bli född på nytt för att sedan kunna se Guds rike. Nikodemus har
svårt att förstå detta så Jesus förtydligar: ”Amen, amen säger jag dig: Den
som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är
fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad
över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden [pneuma – samma
ord som används om Anden]
blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer
eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.” Nikodemus frågar då: ”Hur kan det ske?” Jesus svarar
med att först betona att Han är Människosonen som kommit ner från himlen och
att ”liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd”.
Nikodemus, som troligtvis ”kunde Skrifterna”, måste ha börjat koppla samman
olika texter. Dels den direkta kopplingen till 4 Mos 21:4–9, men också till Hes
36:25–33; 37:1–14; Jer 31:33–34; Joel 2:28–32; och Sak 12:10a. Låt oss läsa
dessa texter:
Jag
skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all
er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta
en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er
ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni
vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. Så skall ni få
bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag
skall vara er Gud. Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla
fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av
hungersnöd. Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att
ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd. Då skall ni tänka
på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna
avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter. Men ni
skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, Herren. Ni skall skämmas och blygas för
vad ni har gjort, ni av Israels hus. Så säger Herren, Herren: När jag har renat er från alla era missgärningar, då
skall jag låta städerna på nytt bli bebodda, och då skall ruinerna på nytt
byggas upp.[3]
Herrens
hand kom över mig, och genom Herrens
Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal, som var full med ben. Han
förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder utöver dalen, och
se, de var alldeles förtorkade. Han sade till mig: ”Du
människobarn, kan de här benen få liv igen?” Jag svarade: ”Herre,
Herre, du vet det.”
Då sade han till mig: ”Profetera över dessa ben och säg till
dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens
ord: Så säger Herren, Herren till
dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv. Jag skall
fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge
er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är Herren.” Jag
profeterade som jag hade blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett
rassel, och se, det blev ett sorl, och benen kom åter tillsammans, så att det
ena benet fogades till det andra. Medan jag såg på, växte senor och kött på dem
och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem. Då sade han till
mig: ”Profetera till Anden, ja profetera, du
människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på
dessa slagna, så att de får liv.” Och jag
profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv
och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara. Han sade till mig: ”Du
människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: Våra ben är förtorkade,
vårt hopp är ute, det är slut med oss. Profetera därför och säg till dem: Så
säger Herren, Herren: Se, jag
skall öppna era gravar och låta er, mitt folk, komma upp ur era gravar och låta
er komma till Israels land. Ni skall inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för er, mitt folk, upp
ur dem. Jag skall låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag skall
låta er få bo i ert land. Och ni skall inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren.”[4]
Nej, detta är
det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren:
Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall
vara deras Gud och de skall vara mitt folk. Då skall de
inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ”Lär
känna Herren!” Ty alla skall känna mig från den
minste bland dem till den störste, säger Herren. Ty jag skall förlåta deras
missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.[5]
Och det skall
ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era
döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se
syner. Också över tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min
Ande. Och jag skall låta tecken synas på himlen och på jorden: blod, eld och
rökpelare. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda.
Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens
namn skall bli frälst.[6]
Men över
Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens
Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat.[7]
Även dess
texter talar om att människor skall renas, tvättas, ges liv och att Anden skall
utgjutas så att de skall kunna se och få liv, precis som Jesus säger. Om vi då
återkopplar detta till vad Jesus sagt till sina lärjungar så verkar det som om
Jesus menar att, efter det att Han korsfästs, dött, uppstått och upphöjts till
Faderns sida, skall Anden komma över allt kött så att de kan se det som skett i
och med Jesu verk, att Guds rike är här. Utan Anden kan ingen se vad som skett
i och genom Jesu inkarnation och så omvända [gr. metanoia] sig: ”Och när han [Anden] kommer, skall han överbevisa
världen om synd och rättfärdighet och dom: om synd, ty de tror inte på mig
[Jesus], om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre,
om dom, ty denna världens furste är dömd.”[8]
Efter denna
utvikning återvänder vi till Jesu undervisning till sina lärjungar. Jesus sade
i Joh 16:22 att Han skall se dem igen och att deras hjärtan skall glädja sig då.
Och så fortsätter Han med att säga att: ”Den dagen kommer ni inte att fråga mig
om något”. ”Den dagen”? Vilken dag? Då de möter den uppståndne Jesus! Jesus
talar då ännu litet mer om bön och om Faderns och Sonens perichoresis: ”’jag har utgått från Fadern och kommit till världen.
Nu lämnar jag världen och går till Fadern.’ Då sade hans
lärjungar: ’Se, nu talar du öppet och inte i liknelser.
Nu vet vi att du vet allt och inte är beroende av att någon frågar dig. Därför
tror vi att du har utgått från Gud.’ Jesus svarade:
’Nu tror ni. Se, den tid kommer, ja,
den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna
mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig. Detta har jag talat
till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid
gott mod. Jag har övervunnit världen.’”[9]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar