Efter en kort
utvikning om bön i Jesu namn återvänder Jesus till huvudfrågan: ”Tro mig: jag
är i Fadern och Fadern är i mig.” Jesus fortsätter med att säga att Han skall
be Fadern och Han skall ge dem en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos
dem, Sanningens Ande. Han skall vara hos dem och i dem. Ännu en gång talar
Jesus om perichoresis: ” Jag skall
inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er.”[1]
Och så kommer
det uttalande som fick mig att börja fundera på vad det är Jesus egentligen
talar om: ”Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se
mig, ty jag lever, och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är
i min Fader, och att ni är i mig och jag i er.” ”Den dagen” måste syfta på den
dag då Anden utgjuts, och då skall vi förstå tre stora sanningar. Den första är
att Jesus är i sin Fader. Detta beskriver deras perichoresis. De är i varandra, de känner varandra på intimast
möjliga sätt, de är förenade i sin kärleksgemenskap. Den andra sanningen är att
vi är i Jesus (som är i sin Fader). Vi är alltså i Jesus indragna och omfamnade,
i deras perichoresis. Den tredje
sanningen är att Jesus är i oss, och att Han tar gestalt i oss och verkar genom
oss. Jesus säger att vi inte kan göra någonting utan Honom – dvs. inte andas,
skratta, kratta grusgångar, bygga båtar, flyga flygplan, studera Skrifterna,
älska, njuta, tjäna andra människor utan Honom. Tror vi det Jesus säger? Eller menar
vi att vi klarar detta utan Honom? Tror vi att godheten kommer från oss eller
från Honom?[2]
Nej sannerligen, Guds rike är här mitt ibland oss! Att Gud är närvarande och
verksam i allt är den enda vettiga förklaringen till den godhet vi ser och upplever
hos dem som tror, men även hos dem som ännu inte tror – Gud är godhetens källa,
ingen är god förutom Gud.[3]
Och dessa tre sanningar är objektivt sanna, oberoende av om vi ser det, tror
det eller lever som om det är sant.[4]
Vad menar
Jesus med ännu en kort tid? Sedan
skall de [lärjungarna] se Honom? Vi
måste utgå från att Jesus talar till sina lärjungar så att de skall förstå (så
långt de nu kan förstå) vad det är Han pratar om. Om Han talar om en kort tid
och att de skall se Honom bör det väl i rimlighetens namn vara så att de efter
en kort tid faktiskt skall se Honom igen? Är det möjligt att han talar om att
Han skall uppstå, även om lärjungarna inte kan tro det för tillfället? Jesus
talar om för dem att den som älskar Honom håller fast vid Hans ord, att Hans
Fader skall älska denne och att de – Fadern och Sonen – skall ta sin boning i
denne.[5]
Och så följer
ännu fler uttalanden om deras perichoresis:
De ord som Jesus talat kommer från Fadern. Fadern skall sända Hjälparen [gr. parakletos], den helige Ande (som alltid
skall vara hos och i lärjungarna, v. 17, dessutom skall Fadern och Sonen också
ta sin boning i dem, v. 23 – lärjungarna skall uppfyllas av den Treenige Guden)
i Jesu namn, och Anden skall lära dem och påminna dem om allt som Jesus sagt
till dem. Jesus talar ännu en gång till dem om att de inte skall oroa sig och
vara modlösa, trots att Han åter igen säger till dem att Han går bort och att Han
skall komma tillbaka till dem. Han
säger detta till dem innan detta har
skett för att de skall tro när det har
skett. Världens furste kommer men han förmår ingenting mot Jesus. Ännu en gång:
vi måste utgå från att Jesus talar till sina lärjungar så att de skall förstå
(så långt de nu kan förstå) vad det är Han pratar om. Han säger att Han skall
gå bort, men att de skall se Honom igen efter att Han fullgjort allt som Fadern
befallt Honom – det borde glädja dem.[6]
Jesus säger sedan
att de skall stå upp och lämna salen som de varit i. Det verkar som om Jesus
fortsätter att undervisa sina lärjungar på vägen till Getsemane trädgård. Han
talar då om hur intimt lärjungarna är förenade med Honom, som grenar i
vinstocken. Notera att Jesus uppmanar dem att ”förbli” i Honom. I användandet
av detta ord visar Jesus att de redan är i vinstocken. De kan inte på något
sätt placera sig där av egen kraft. Han uppmanar dem att förbli i Honom, i Hans
kärlek och hålla hans bud: att de skall älska varandra så som Han har älskat
dem. Han berättar vidare för dem att Han nu har låtit dem veta allt vad han
hört från sin Fader. Sedan talar Han om att de kommer att få lida och att de
kommer att förföljas för Hans namns skull. Men då Hjälparen kommer som Jesus
skall sända dem från Fadern, ”sanningens Ande, som utgår från Fadern”, skall
Anden vittna om Jesus och de skall själva vittna.[7]
Jesus säger
för tredje gången att Han skall gå till Fadern som har sänt Honom, och att det
är bäst för dem att Han går bort: ”Ty om jag inte går bort, kommer inte
Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. Och när
han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: om
synd, ty de tror inte på mig, om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni
ser mig inte längre, om dom, ty denna världens furste är dömd. Jag har ännu
mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens
Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig
själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad
som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han
ta och förkunna för er. Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att han
skall ta av det som är mitt och förkunna för er.”
Jesus säger
alltså att om Han inte går bort kommer inte Hjälparen till dem. Men då Han går
bort skall Han sända Anden till dem och att det är bäst för dem. Troligtvis
menar Jesus att det är bäst för dem i den bemärkelsen att Jesus i sin fysiskt
begränsade natur nu genom Anden skall vara i
dem, inte bara vandra vid deras sida i kroppslig gestalt. Sedan följer ett oerhört
viktigt avsnitt som talar om vad Andens funktion är för dem som ännu inte tror
(”världen”) och för dem som tror: Han skall föra dem in i hela sanningen (kan
det vara så att Jesus här talar både om det Han undervisat och om sig själv, Sanningen? Jag tror det...). Dessutom innebär
detta att Jesus slår undan benen för oss i våra egna tolkningar (gjorda utifrån
vårt egna, fallna sinne) av vad som är
synd, rättfärdighet och dom. Detta griper tillbaka på något som Jesus redan
talat om: ”ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria”.[8]
Dessutom innehåller denna passage ännu mer undervisning om Treenighetens perichoresis.[9]
Nästa del finns här:
[1] Joh 14:16–18.
[2] Joh 15:5; 2 Kor 3:4–5; Gal 4:19; Ef 4:10, 13; Kol
1:27.
[3] Matt 7:11; Mark 10:18; Luk 18:19; Jak 1:17; 1 Joh
1:5.
[4] Och det betyder, som jag upprepat om och om igen
tidigare, att det som hände Jesus hände och händer med oss. I Jesus har det
inte endast skett någonting för oss,
utan också med oss. Jag återkommer
till detta tema i kapitel ”IV. Uppenbarelse och utbildning –
objektivt–universellt till subjektivt–personligt”, och då primärt under
rubriken ”Subjektiv realisering av Verkligheten och dess problematik”.
[5] Joh 14:19–23.
[6] Joh 14:25–31.
[7] Joh 15:1–16:4.
[8] Joh 8:32.
[9] Joh 16:5–15.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar