Jesus Kristus
tar på sig, Han bär i sig, allt: mänskligheten, hela skapelsen, synden,
mörkret, fiendskapen – till och med döden.[1]
I sin korsdöd, upphöjelsen, drar Han alla människor till sig.[2]
Han besegrar på korset synden, döden och djävulen, och bryter ner varje makt
som förslavar den älskade mänskligheten och den älskade skapelsen.[3]
Han är Guds lamm som inte bara tar bort de kristnas synd, de lydigas synd eller
de troendes synd. Nej, Han är Guds lamm som tar bort världens synd. Den
grekiska grundtexten använder här ordet kosmos,
liksom Johannes använder samma ord i den välkända versen Joh 3:16: ”Ty så
älskade Gud världen [kosmos]...”.[4]
Notera att det inte står att ”Han är Guds lamm som kommer att ta bort världens synd om vi tror”, eller ”om vi
skärper oss”, eller ”om vi ber om förlåtelse”. Det finns
ingenting vi kan betala eller göra för att få denna förlåtelse, den är given
till oss i nåd. Vi är frikända och förlåtna genom att Gud själv ingripit och
betalat det pris som vi inte kan betala. Vi måste lära oss att se och läsa vad
texten faktiskt säger, utan att lägga till eller dra ifrån. Vi måste även lära
oss att se och läsa vilka tempus som används i bibeltexten. När Jesus t.ex. säger:
”Jag är världens ljus”,[5]
så menar Han ”är”, inte att Han någon gång ”kommer att” vara eller bli det.
Jesus säger vad Han menar och Jesus menar vad Han säger.
Jesus är den
ställföreträdande lidande människan och den lidande Guden. Han ger sitt liv av
fri vilja, Han uttömmer och utger sig själv [kenosis].[6]
Men döden får inte sista ordet – Han besegrar döden. Kärleken, Livet, Ljuset,
Sanningen och Friheten segrar över djävulen, ondskan, lidandet och döden. Guds
kärlek omfattar oss vare sig vi tror eller inte. Guds kärlek är inte avhängig
vårt gensvar. Hans kärlek tar inte slut. Han är kärlek. Guds ovillkorliga nåd omfattar även den fullständiga domen
– den nåd som ges i och genom Jesus och den dom som bärs av Jesus i vårt
ställe. Både domen och nåden är ovillkorliga, och detta är alltså grundat i den
inkarnerade Jesus. Ja, nåden dömer oss och domen är en nåd. Och detta erbjuds
oss alla, innan det över huvud taget är fråga om ifall vi tror eller inte.
Detta är Evangelium
om Guds frälsning, och för dem som tar emot den är det en doft av liv och för
dem som förkastar den är det en doft av död.[7]
I båda fallen är det Evangelium om Guds frälsning i och genom Jesus Kristus som
är verksamt. Detta Evangelium uppenbarar således både Guds godhet och kärlek, och vårt fördärv, vårt mörker och vår trasighet,
och Guds dom över detta fördärv, mörker och denna trasighet. Det är Guds godhet som för oss till
omvändelse.[8]
Jesu död är inte slutet – det är en ny begynnelse.
Athanasios av
Alexandria skriver om Jesu korsdöd på följande sätt:
Ty om han kom
för att bära förbannelsen som vilade på oss, hur kunde han bli ”förbannelse”
(Gal 3:13) utan att gå in under de förbannades död? Korset är det såsom det
står: Förbannad är var och en som hängs
upp på en träpåle (5 Mos 21:23). Vidare, om Herrens död är en lösepenning
för alla och skiljemuren bröts ner (Ef 2:14) och kallelsen till hedningarna
skulle gå ut, hur skulle han ha kallat oss om han inte blivit korsfäst? Det är
bara på korset som man dör med utsträckta händer. Därför skulle Herren utstå
också detta och sträcka ut sina händer för att med den ena dra till sig det
gamla folket [judarna] och med den andra hedningarna [alla andra folkslag] för
att förena båda i sig. Det sade han också själv när han visade med vilken död
han skulle friköpa alla människor: När
jag blir upphöjd, skall jag dra alla till mig (Joh 12:32).[9]
[1] Rom 6:9; 2 Kor 5:21; Gal 3:13; Fil 2:8.
[2] Joh
3:14–15; 8:28; 12:31–33. Ordet ”drar” [ὑψωθω̂, ”jag skall dra”] i Joh 12:32 är intressant.
Det används i NT då Petrus drar sitt svärd (Joh 18:10); då Petrus drar upp
nätet fyllt av fisk (Joh 21:11), då Paulus och Silas släpas till torget (Apg
16:19); och då Paulus släpas ut ur templet (Apg 21:30); och om hur de rika drar
de fattiga inför domstolar (Jak 2:6). Och liksom svärdet, nätet med fisk,
Paulus och Silas och de fattiga inte kunde undgå att dras av krafter större än
dem själva kan väl ingen stå emot den kraft som Jesus i sin upphöjelse är?
[3] Hebr 2:14–15.
[4] Joh 1:29. Se 2 Kor 5:19 där ordet “kosmos”, allt
skapat, används för att tala om omfattningen av Guds verk i Kristus Jesus. Se
”Guds lamm”, Joh 1:36; Apg 32; 1 Petr 1:19; Upp 5:6, 9, 12; 6:16–17; 7:14;
12.11; 13:11; 17:17; 19:9; 22:3.
[5] Joh 8:12.
[6] Fil 2:5–8 [gr. ekenosen];
Joh 10:15, 18.
[7] 2 Kor 2:16.
[8] Rom 2:4.
[9] Athanasios (2006), s. 105–106.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar