Försoningen II

Här följer ännu ett avsnitt om försoningen. För att få ut det mesta av detta avsnitt bör du ha läst alla de avsnitt som föregår detta.

Det första avsnittet om Försoningen finns här:

Låt oss nu se på och reflektera över något som brukar kallas för ”Broillustrationen”. Jag kommer att sammanföra denna illustration med två andra ”modeller” som är minst lika vanliga i evangelisationssammanhang då man vill beskriva hur Gud frälser människan och hur människan tar emot denna frälsning – ”De fyra andliga sanningarna” och ”Romarvägen”[1]. Det är välkända moderna bilder/modeller som används av evangelister, predikanter och andra för att beskriva försoningen. De bygger i grunden på samma premisser.

Man börjar vanligtvis med att skriva och rita (eller beskriva) ”människan” och ”Gud” och sedan ges en kort beskrivning av Gud, skapelsen och skapandet av människan:

Först beskrivs Guds karaktär: Han är Skaparen och uppehållaren av allt som existerar. Gud är vidare Helig (fullkomlig), Evig, Domare och Kärlek. Utifrån Rom 1:20–21 beskrivs hur Gud skapade människan till att ha gemenskap med Honom. Detta skall leda oss till att erkänna Gud som Skapare och acceptera vår ödmjuka position i Guds skapelse. Vidare betonas, utifrån Joh 3:16; 10:10, att Gud älskar människan, Gud har ett syfte med sin skapelse och detta ger människan mening med livet. Människan skall leva i gemenskap, harmoni och glädje med Gud. Dessutom betonar man att människan skapades med en fri vilja varmed hon skall älska och lyda Gud.

Men gemenskapen, harmonin och glädjen bryts på grund av att människan väljer att vara olydig mot Gud (och vi drar streck över dessa ord).  Detta leder till att det blir en klyfta mellan människan och Gud. Människan gör sig själv oberoende. Detta oberoende, denna egenvilja, visar sig i aktivt motstånd eller passiv likgiltighet gentemot Gud. Det är detta Bibeln kallar synd:

Därefter börjar man med att se på människans ställning efter fallet. Människan har svikit vad Gud önskade av oss och Gud kan i sin helighet inte längre ha gemenskap med oss syndiga människor. Utifrån Rom 3:23; 6:23 och Hebr 9:27 beskriver man nu hur alla är syndare inför Gud. Människan kan inte leva upp till Guds heliga karaktär: Gud är Helig – människan är en syndare, Gud är Evig – människan dör, Gud är en Domare – människan står som dömd. Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. Vi är alla i samma ställning.

 Då vi en dag dör kommer vi alla att ställas inför Gud och dömas. Syndens lön är döden Denna död beskrivs som ”en andlig död”. På grund av vår syndiga natur kan vi alltså inte ha gemenskap med Gud, eftersom vi är andligen döda. Vår lön för synden är andlig död. Om inget görs så kommer vi att dömas till en evighet av andlig död när vi ställs inför Gud. Vi skriver därför "Död" här på platsen där människan står:

Om vi förblir syndare kommer vi att dö, men om vi tar emot Jesus som vår Herre och Frälsare och omvänder oss från våra synder kommer vi att få evigt liv. Synden har ett slut – döden. Vi ställs alla inför den fysiska döden som ett resultat av synden. Men ännu värre är den andliga döden som skiljer oss från Gud och som är evig. Bibeln berättar att det finns en plats, den brinnande sjön, där de förlorade kommer att plågas för evigt. Det är denna plats som är slutdestinationen för dem som är andligt döda. Vi behöver därför inse att vi är syndare och att vi är i behov av förlåtelse för att komma undan Guds dom. Vi är inte värdiga Guds nåd. Vi har alla synd i hjärtat. Vi är födda i synd allihop. Vi föds in i syndens makt. Vi behöver förstå att vi förtjänar att dö på grund av vår synd.

Därefter försöker man beskriva människans försök att överbrygga klyftan mellan människan och Gud, och hur människan försöker återfå det som hon förlorat av egen kraft. Detta brukar beskrivas som att människan försöker frälsa sig själv med olika medel som t.ex. religion, karriär, njutning osv:

Det visar sig att människans försök att behaga Gud inte räcker. Vi kommer inte över klyftan med dessa medel. Vi kan inte frälsa oss själva. Det är först nu Jesus kommer in i bilden. Man skriver här in Rom 5:8; Joh 3:16; Rom 6:23; Ef 2:8–9 och Rom 5:28 på Guds sida av bilden, och läser de angivna bibelorden:

Eftersom våra egna försök till frälsning inte kan lyckas griper Gud in. Han är den enda utvägen för oss i vårt dilemma. Då ritar vi ett kors som sträcker sig över klyftan som skiljer människan och Gud:

Gud ger oss således erbjudandet av evigt liv genom att Jesus dör för oss syndare på korset. Detta är en fri gåva som vi inte kan förtjäna utan endast ta emot. Du måste sträcka dig ut och ta emot den. Detta sker genom att du erkänner att du är en syndare och att du ber Gud att förlåta dig och frälsa dig. Gud måste straffa synden eftersom Hans helighet kräver det.

 Men Hans kärlek till oss tvingar Honom att låta Jesus dö för våra synder. Gud gav oss en väg att bli frälsta genom Jesus. Han är ”vägen, sanningen och livet” (vi skriver in Joh 14:6 i korset), Jesus är den enda vägen till Gud. Korset blir således en bro för oss som gör att vi kan komma över till Guds sida – till ”Liv” (vi ritar en pil från ”människan” till ”Gud” och vi skriver ”Liv” på Guds sida):

Genom att gå genom Jesus över bron kommer vi alltså till Gud. Men det räcker inte med att bara känna till det som vi just gått igenom. Frågan är: Hur skall man då ta sig över bron? Jo, det sker genom att ”vi personligen tar emot Jesus i våra liv” (här skriver vi in Rom 10:9–10, 13 och Joh 1:12 över ”människan”) – vi ”bjuder in Honom i vårt hjärta”. Att ta emot Jesus i ditt liv innebär att tro på Honom som din egen, personlige, frälsare. Och detta gör att du kan gå över bron till Guds sida och bli Hans barn. Notera alltså att Gud både ger ett löfte och ett villkor. Du skall bekänna Jesus som din Herre och i hjärtat tro att Gud uppväckt Honom från de döda – då är du frälst och får gå över till Guds sida.

Här kan man (om man vill) även måla upp skillnaden mellan himmel och helvete för att förstärka allvaret i detta val. ”Vet du vart du hamnar om du skulle dö idag?” Väljer du att tro får du evigt liv och kommer till himlen när du dör, men väljer du att inte tro kommer du till helvetet och där kommer du att plågas för evigt. Här gäller det att måla upp kontrasterna riktigt levande, att övertyga om himlens och helvetets existens och att de är beskaffade så som du beskriver dem. En annan variant är att berätta att allas liv kommer att spelas upp på en stor videoskärm, och alla kommer då att se allt det förfärliga vi gjort (och kanske ligger våra tankar som en rullande textremsa i nederkanten) – men om du har valt Jesus kommer filmen vara redigerad och alla syndiga avsnitt kommer att vara borttagna:

Frågan är nu: Vilken sida står du på? Har du personligen tagit emot Jesus i ditt liv som din frälsare? Du kan göra det redan nu. Du kan ge ditt liv till Gud. Här kan man om man vill läsa från Upp 3:23; där Jesus står vid dörren och bultar, och om man hör Hans röst och öppnar dörren kommer Han in. ”Knackar Gud på ditt hjärtas dörr och vill in?” Det är nödvändigt att du personligen ger ditt ”ja” till Guds erbjudande. Du kan ta emot Jesus i ditt liv genom att ”uppriktigt be i tro”. Gud ser till ditt inre och vet vad du innerst inne menar, så dina ord är inte det väsentliga.

Här går man nu vidare med att fråga om personen som man berättat allt detta för skulle kunna tänka sig att be denna bön? Denna bön är ett uttryck för att jag är beredd att ta emot Guds frälsningsgåva:

"Fader, du är Helig, Evig och alla människors Domare. Jag vet att jag brutit mot dina lagar och mina synder har skilt mig från dig. Jag vet att jag är en syndare, ställd under din rättfärdiga dom. Herre Jesus, jag behöver Dig. Jag har gått min egen väg och har syndat mot Dig. Jag vänder mig nu bort från mitt tidigare syndfulla liv. Tack för att Du har dött och uppstått också för mig. Förlåt mina synder. Nu öppnar jag dörren till mitt hjärta och tar emot Dig som min Frälsare och Herre i mitt hjärta och i mitt liv. Ta över ledningen av mitt liv. Gör mig sådan som Du vill att jag skall vara. Jag tackar dig och lovprisar Dig för att Du älskat mig och för den fria gåvan av förlåtelse genom Jesus Kristus. Det ber jag om i Jesu namn, amen"

Då man läst upp denna frågar man om personen i fråga skulle kunna tänka sig att be den bönen. ”Vill du be nu? När du ber uppriktigt, så kommer Jesus in i ditt liv, precis som Han har lovat”. Har personen bett bönen blir hon således frälst och man påbörjar ett uppföljningsarbete som oftast omfattar att få personen att börja läsa sin Bibel, be, vittna, gå till kyrkan och döpas (om personen inte är döpt redan). Om personen däremot inte vill be så...

Jag hoppas att du själv vid läsningen av denna metod för evangelisation och som modell för försoningsverket ser både styrkorna och de problematiska brister som finns i denna modell. Låt oss se på några av problemen med modellen:

Modellen framställer situationen efter fallet som om Gud överger mänskligheten, vilket vi redan tidigare noterat inte är vad som sker. Den framställer skapelsen som fullständigt skild från Gud – vilket är den dualism jag tidigare skrivit om –, och denna dualism tar inte med Jesu inkarnation i beräkningen. Gud överger inte Adam och Eva, utan söker upp dem. Ja, Han söker till och med upp den förste mördaren Kain efter det att denne mördat sin broder Abel.[2] Genom hela den bibliska historien är det Gud som söker människorna. Fallet leder enligt mig snarare till att det är människan som flyr från Gud och inte tvärtom.

Ännu en brist i modellen är att Jesus träder in i det hela först efter att fallet skett och människan prövat alla sina egna otillräckliga resurser, trots att vi sett att Jesus är Lammet som blev slaktat innan världens grund var lagd. Om vi tar Treenigheten på allvar så är inte heller Jesus skild från Gud, och därmed inte heller skild från den syndiga mänskligheten. Dessutom lägger modellen en total fokus på Jesu död. Ingenting nämns om Hans eviga liv i den Treeniga Gemenskapen, ingenting nämns om den eviga plan som Paulus talat om i Efesierbrevet, ingenting nämns om Hans liv, Hans lydnad och beroende till Fadern i inkarnationen. Ingenting nämns om Hans uppståndelse och Hans upphöjelse till Faderns högra sida och vad som då hände ”en gång och för alla”. Ingenting nämns om hur Fadern var i Kristus och försonade världen med sig själv. Jesu inkarnation – och då primärt döden på korset – framställs nästan som att den endast har funktionen av ett redskap till förlåtelse av våra synder, ja, till att uteslutande fungera som en ”bro” vilken vi går över för att komma till Gud. Detta leder ännu en gång till ett splittrande av Treenigheten – Fadern och Jesus verkar oberoende av varandra i modellen. 

Detta är vad den första församlingen stred för: Fadern och Sonen är Ett väsen. Jesus är ”homoousion tô patri”, av samma väsen som Fadern.[3] Och om det är så att vi genom hela Jesu inkarnation tas in i det som sker i och med Honom behöver vi inte ”gå över en bro till Gud”, vi är genom Jesus och Hans verk ”redan där”.

Noterade du att det i modellen inte någonstans nämns någonting om den helige Ande och dennes verk? Det verkar som om Anden kommer in som ett slags ”bonus”. Vanligtvis framställs det som att sedan du tagit emot Jesus i ditt liv kan du be ännu en bön för att också kunna ta emot Anden i ditt liv.[4]

Vidare är, som vi redan sett, tanken på att ”vi bjuder in Jesus i våra liv” en stor hybris från människans sida. Detta ”inbjudande” sker enligt modellen genom att vi, utfrån Rom 10:9-10, 13, tar emot Jesus i vårt liv genom att tro och be. Men om vi läser hela sammanhanget för dessa versar är det uppenbart att de inte kan läsas på detta sätt. Vi kan inte enligt Paulus, i Rom 10:6-8, fara upp till himlen för att hämta ner Kristus och inte heller fara ner i avgrunden för att hämta upp Honom. Jag tror att Paulus med detta menar att vi i vår tro och bekännelse endast erkänner det som redan är verkligt och sant. Har inte Jesus i hela inkarnationen och sitt verk i denna inkluderat oss? Jo, Han har fullbordat allt och vårt val handlar om att tro och leva i den Verklighet som är Verklig. I 1 Tim 2:3-7 och 4:10 verkar Paulus betona samma sak. Gud, vår Frälsare, ”vill att alla skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” Medlaren för detta är människan Jesus Kristus. Det var detta som Paulus fått i uppdrag av Gud att vittna om. Vi skall sätta ”vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende.” Enligt Paulus har Gud alltså visat sig vara allas Frälsare och alla tillhör därför Gud. Vi kallas nu att tro och leva i denna verklighet och låta oss förvandlas i denna relation. Kan vi göra den förste Adams verk större än den andre Adams?[5]

Dessutom lämnar bro-modellen en öppning för en slags splittring i Gud själv mellan dennes helighet/rättfärdighet och Hans kärlek/nåd. Det finns ingen förlåtelse från Faderns sida – dennes heliga rättfärdighet kräver ett offer, Jesu död, för att Hans rättfärdiga vrede skall stillas. Jesus blir här till ett verktyg som så att säga demonterar eller pacificerar Guds rättfärdighetskrav så att endast kärleken och nåden är kvar. Men är det inte möjligt att Guds helighet/rättfärdighet och kärlek/nåd faktiskt är Ett?

Denna dualism, mellan Guds helighet/rättfärdighet och Hans kärlek/nåd, kan leda till att vi ser på Jesu död som en slags betalning som Jesus ger till Fadern, och som då på något sätt stillar Faderns rättfärdiga vrede. Detta skulle då betyda att Jesu död förvandlar Guds sinne eller till och med förvandlar Gud själv. Detta leder slutligen till att Jesus blir vår räddning från Gud själv. Och om det handlar om ett slags ”betalning till Gud”, kan vi då tala om förlåtelse? Dessutom talar bibeltexterna om att Jesu liv, död och upphöjelse inte endast handlar om ”syndernas förlåtelse”. Vi behöver långt mer än förlåtelse. Genom Jesu verk blir vi en ny skapelse, vi förvandlas. Fokus ligger alltså inte endast på den ”individuella själens frälsning”.[6]

Om man dessutom för in tanken på att vi ställs inför ett val mellan himmel eller helvete gör vi något som varken Jesus eller de övriga författarna i Nya testamentet gör. Varken Jesus eller Nya testamentet i övrigt framställer frälsningen som ett val mellan himmel eller helvete. Snarare ställs vi enligt Nya testamentet inför det faktum att Gud i och genom Kristus försonat världen med sig själv, och vi uppmanas till att omvända oss och tro och leva i denna Relation, i Verkligheten – detta gör att himlen eller helvetet snarare är en konsekvens av detta val.

Ännu en liten problematisk detalj är användandet av Upp 3:23 som beskrivning av hur Jesus står och klappar på den otroendes dörr. Den texten är ju faktiskt riktad till redan troende.

Nästa avsnitt finns här:

---

[1] Jag vet inte vem/vilka som började använda ”Broillustrationen” och ”Romarvägen”, men ”De fyra andliga sanningarna” kommer troligtvis ursprungligen från Bill Bright och dennes organisation ”Campus Crusade for Christ”, och används av bl.a. ”Agape Sverige”.

[2] 1 Mos 4:3–16.

[3] Joh 5:19; 7:16; 8:19; 10:30, 37; 14:7, 9–10; 16:15 och 2 Kor 5:19.

[4] Vi kommer längre fram i detta kapitel beröra den helige Andes person och verk.

[5] Rom 5:12–21.

[6] 2 Petr 1:4.