Soteriologi I

Här kommer ett nytt avsnitt i Del II som jag delar upp i lagom stora delar:

Soteriologi – Inkarnationen omfamnar oss, vi tas upp i Gemenskapen, vi adopteras

Guds ära är den levande människan.[1]

Först behöver vi förstå vad ordet ”soteriologi” betyder. Det betyder läran om frälsningen. Den grekiska roten till ordet är ”sôs–”[2] och betyder ”frisk”, ”hel”, ”oskadd”. I kristen terminologi innefattar detta: räddning, befrielse, helande, att göra frisk, bota, att göra hel, upprätta och återställa. Det svenska ordet frälsning kommer av ordet ”frihalsa”, vilket var den term som användes då en slav befriades från sitt halsjärn.

Frälsningen har två sidor: å ena sidan omfattar den en frälsning från synd, skuld, skam, vår oförmåga att leva enligt Guds lag, lidande, död, djävul, demoner och fördärvsmakter – det är en kamp och en strid där Jesus är segraren från sin födelse, till döden, uppståndelsen och upphöjelsen. Å andra sidan syftar frälsningen till befrielse, barnaskap till Gud, gemenskap i Guds familj och rike, syndernas förlåtelse, liv, hälsa, glädje och helgelse – det är ett helande där Jesus är Läkaren från sin födelse, liv, dop, till döden, uppståndelsen och upphöjelsen till Faderns högra sida.[3] Jesus strider mot och bryter ned allt som fördärvar den älskade skapelsen och helar och formar den på nytt.[4]

Liksom skapelsen är ett verk av Fadern, Sonen och Anden, så är det också Fadern, Sonen och Anden som handlar i frälsningsverket.[5] Och vi får inte och kan inte skilja dem åt i detta, de tre personerna i Treenigheten är alltid delaktiga i hela skapelseverket och frälsningsverket. Fadern och Sonen och Anden sträcker sig genom inkarnationen ”ned”, befriar och utökar sin Gemenskap med oss skapade varelser.[6] Allt och alla tas in i Jesus, den ställföreträdande människan, medlaren.[7] Och detta är inte ”B–planen” på grund av att ”A–planen”, Adam och Eva, misslyckades. Nej, detta är det beslut som togs innan världens grund var lagd. Vi är alla utvalda av Honom i Sonen.[8] Detta betyder att Gud är för oss. Han har redan uppenbarat vad som är Hans vilja och plan i förhållande till oss.

Den Oskapade träder in i det skapade – i tid och rum. I Jesus tas det skapade in i den Oskapade – i den Treeniga Gemenskapen. Försoningen i Jesus påbörjas i och med Andens konception av jungfrun Maria. Jesu inkarnation är verklig. Han delar i sin mänsklighet allt det vi är som människor.[9] Han gick in i den fallna skapelsen och vägrade leva ett fallet liv (eller som C.S. Lewis kallade det i sin ”Rymdtriologi” ett ”böjt” liv).[10] Han vägrade att lyssna till och tro den där andra rösten som talade om för Honom att Gud inte hade omsorg om Honom, att Gud inte älskade Honom, att Gud övergivit Honom. Han vägrade att vara något annat än den Han var: Faderns älskade och trofaste Son som lever i Andens gemenskap. Han kunde säga och leva ut: ”Jag älskar Fadern av hela mitt hjärta, av hela min själ, av hela mitt förnuft och av all min kraft.”

Ett exempel på detta, bland många andra,[11] är då Jesus ber i Getsemane trädgård innan Han tillfångatas, pryglas och korsfästs. Liksom Adam en gång frestades i en trädgård, står Jesus inför en frestelse i en trädgård. Jesus ber att Han skall slippa gå igenom det som ligger framför Honom och överlåter sig sedan fullkomligt till Fadern: ”Men inte som jag vill utan som du vill”.[12] Jesus trädde in i vårt mörker och mörkret kan inte övervinna Honom som är Ljuset. Genom sin lydnad genom hela sitt liv ända till döden sker den fullständiga omskärelsen av den förste Adams kött (och genom detta alla människors kött). Liksom Adam dog vid trädet, dör Jesus på trädet, korset. Och det som sker i och med Jesus, den andre Adam, sker med oss. Och i uppståndelsen reser sig den siste Adam, den Sanna Människan, som Segrare. Syndens, dödens och djävulens ok över människan bryts genom Jesu verk. Han fullbordade det ingen annan kunde fullborda. Detta är nådens gåva.

Jesus är människa, ja Människan [gr. anthropos, hebr. adam] sådan hon var tänkt, och detta faktum måste ha klingat i de nytestamentliga författarnas, varav de flesta talade hebreiska, öron då de skrev sina evangelier och brev. Ofta kontrasteras den förste Adam gentemot den andre Adam, Jesus. Hör hur Paulus, i Fil 2:6–8, skriver att Jesus till skillnad från Adam inte räknade ”tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt”, i motsats till Adams och Evas sätt att försöka rycka åt sig gudomlighet och därigenom hemfalla åt döden. ”Han som till det yttre var som en människa [adam] ödmjukade sig och blev lydig ända till döden”, till skillnad från Adams högmod och olydnad. Jesus var en människa precis som Adam, men gjorde inte det Adam gjorde. Och det stora i detta är att liksom vi alla var i Adam är vi nu alla i Kristus Jesus.[13] Det är i detta ljus vi kan förstå de texter där Paulus kontrasterar den ”gamla människan [adam]” och den ”nya människan [adam]” i vår situation.[14] Hela berättelsen, hela den mänskliga historien, om Adam och om Kristus är vår berättelse.

I upphöjelsen sätter sig Jesus på Faderns högra sida – och i allt detta är vi i Honom. Allt är skapat av Fadern i, genom och till Sonen. Detta är kopplingen mellan Guds Son och mänskligheten och den övriga skapelsen. Och Sonen är av evighet i Treenigheten. Jesus är Gud av Gud och Han är helt och fullt människa. Han är Människan – den i vilken hela mänskligheten, ja hela skapelsen, är samlad och sammanfattad. Skapelsen tillhör Honom, och vi är älskade, uppehållna och burna i Jesus. Vi är Jesu egendom, vi har förbundits med Honom i och genom Hans verk. Han är hela skapelsens ursprung och Han är dess Herre. Jesu herravälde är Verklighet – Jesus Kristus är allas Herre, oavsett om någon erkänner eller bekänner det eller inte. Han är Herre för dem som lever under Hans herravälde och Han är Herre över dem som inte bekänner Honom som Herre. Jesus Kristus är Herren!

Det som sker med Jesus sker med oss, ja med hela skapelsen.[15] Jesu verk är inte enbart för oss, utan det är även ett verk med oss. Det är någonting reellt som händer med hela mänskligheten i och genom Jesu inkarnation.[16] Jesus har fullbordat allt, och detta är Evangelium. Hela Evangeliet är en proklamation av denna sanning, de Goda Nyheterna om vad som skett, sker och skall ske.

Nästa avsnitt finns här:

---

[1] Irenaeus, citerad från Halldorf (2000), s. 36.

[2] σωσ–.

[3] Gal 4:4–6.

[4] Upp 21:5.

[5] Se t.ex. Rom 11:36; Hebr 9:14.

[6] Kol 1:19; 2:9–10; 2 Kor 5:14–21.

[7] 1 Tim 2:5; Joh 1:1–4; 3:16–17; 17:3–4, 20–26; Hebr 1:1–3; 9:15; Kol 1:16–22.

[8] Ef 1:4, 9–10.

[9] 2 Kor 8:9; Fil 2:6–8.

[10] Hebr 5:8. C.S. Lewis Rymdtriologi: ”Utflykt från tyst planet”, ”Perelandra” och ”Vredens tid”.

[11] Jfr även med frestelseberättelserna i Matt 4:1–11 och Luk 4:1–13.

[12] Mark 14:32–36.

[13] Rom 5:12–21.

[14] Rom 6:3–11; 2 Kor 5:17; Ef 4:22–24; Kol 3:9–14.

[15] Rom 6:6; 2 Kor 5:14–6:2; Ef 2:4–6; 1 Petr 1:3.

[16] 1 Petr 1:3; Ef 2:4–7.